idaekenberg

It's on, it's so on !

Idag hade jag mitt första samtal i telefonen med familjen i Kanada. Oj vad det gick bra, kände jag i alla fall. Jag tror verkligen hon kände samma. 
Vi pratade om allt i nära en timme, på både svenska och engelska. Jag var så otroligt nervös i början, visste inte om jag skulle prata engelska eller svenska, visste inte hur mycket svenska hon kunde. Men det var ju helt flytande svenska. Så skönt, för när man är nervös är det ju risk att man börjar snubbla på ord, men på svenska var det enklare att hålla sig samlad.

Jag var inte nervös för att jag skulle göra något fel, jag var nervös och exalterad för det faktum att jag verkligen vill detta. Den här familjen verkar så perfekt för mig. Den ÄR så perfekt för mig.

Jag är nu 99% säker på att jag åker i början av Februari, vi ska prata en gång till på tisdag för att följa upp, hon ska prata med sin man lite och jag ska låta detta sjunka in. Är så adrenalin kickad just nu att det är sjukt. Trots att jag har varit vaken i 26 timmar så finns det ingen chans att kunna somna nu. Men när flytten till nya lägenheten är klar och kicken lagt sig kommer jag krascha direkt. Lyckoruuuuuuuus !

Kommer säkert få en feeet telefonräkning på detta samtal, men hey, deet är det värt. Pengar är bara materialistiska ting och väger inget jämfört med detta. 


Nu väntar jag på Jossan och Cassandra att dom ska uppenbara sig från gud vet vart, måste nog kolla så dom inte ligger och sover, för dom ska hämta nyckeln till nya stället klockan 9.
Sen: Packa det sista, ringa taxi, tagga dit och bo in sig. 



Bäst att sluta nu för annars kommer jag bara skriva massa strunt för att göra av mitt adrenalin nån stans. Ska nog gå o hoppa på Kim.