Ibland kommer allt på samma gång och slår ner i en som en stor atombomb, och inte på det bra exploderande sättet. Jag vet inte vad som är värst, att få lite dåliga nyheter då och då, eller att ta hela smällen samtidigt. Jag vill inte ha smällen alls, men den är oundviklig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, känner mig tom, lite som et urblåst ägg. Bara så lätt att förstöra just nu. Från pansarskal med plexiglas till tunnt äggskal.